Jag är så trött på allt nu. Bara att vakna är en börda liksom. Vetskapen om att jag som människa måste genomleva en hel dag till, när varenda tanke bara svider, och när allt blir hopplöst. Det är tråkigt, och framförallt är det synd.Påstår jag att jag inte är deprimerad ljuger jag. Men jag är inte deprimerad. Vissa dagar är såhär, och jag tror att jag måste genomleva den här dagen för imorgon kanske är bättre? Men varför lever jag för imorgon, när imorgon aldrig kommer. Det känns som om jag går i mina egna fotspår.Gör samma misstag om och om igen och flyr en verklighet jag inte kan anpassa mig till. Det är hemskt, det är det verkligen. Allt som har hänt i mitt liv har gjort att jag inte kan se verkligheten som den är, utan jag har två världar. Den ena förstår inte vad som händer, den andra förstår och gör händelsen overklig. När någon dör i ens knä, kan man tackla det som verklighet? Är det möjligt för mig att se på det förflutna som något som faktiskt hänt utan att bryta ihop och bli till ett vrak som min mamma? Nog för att jag är psykiskt sett är stark, men det betyder inte att allt får plats. De senaste månaderna har jag drömt om en person som jag kände en gång i tiden. Han anklagar mig för sin död och han påstår att jag kunnat rädda honom och att det lika gärna kunde varit jag. Han har rätt, det hade kunnat vara jag som blev hittad i en skog i Västervik fullpumpad med heroin och hela näsan dränkt i kokain och en påse halvfull med rökheroin. Ibland kan jag önska att det faktiskt var jag, är det så konstigt? Döm mig inte nu, jag vet vad ni tror. Men när din förtrogne ligger med huvudet i ditt knä en sommarnatt i Västervik och dör av överdos och av att han kvävs av sin egen spya som du frenetiskt försöker gräva ur samtidigt som han krampar, då tror jag att du tänkt samma sak. Kanske det varit bättre om det varit jag, så hade jag inte behövt bry mig om idag eller imorgon. Framförallt hade jag inte behövt bry mig om vad som händer för flera år sedan.Konfrontera mig aldrig med vad jag skrivit här. Aldrig någonsin. För då blir det verkligt, och jag klarar inte av det. Allt är så hopplöst idag och inget går som det borde.Idag är en av de värsta dagarna i mitt liv och jag hatar den.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det bästa med att vara bortom föräldrar och egentligt ansvarstagande måste vara att man kan äta veganska chocolate chip cookies till frukost på söndagar :D...

Just nu:Dåligt omdöme. Verkligen dåligt omdöme. Ångest, som ligger och smyger under ytan - självklart högtidens fel. Fattigdomen utanför fönstret, rasande män i varje hörn. Män män män. Jag är en fruktansvärt omdömeslös person.   I såna här tider erk...

I'm a fucked up trial. Ska testa om jag kan vara vegan i en vecka. Tina Test. Det får börja imorgon, vilket blir lite off eftersom det ändå är måndag idag liksom.   Handlade grejer för 250:- idag som bara var min veganbudget, men det räcker nog i...

"Alltså jag är inte personen som typ 'tja: jag hänger i forumtrådar och uttrycker min unika personliga åsikt, blir nedslagen och påhoppad och våldtagen av jantelagen' medan alla andra samtycker. Det är bara inte jag. Jag är personen som sitte...

Jahapp, internet försvann ännu en gång. Shit, man blir ju deprimerad....